Att blogga kan vara förenat med livsfara. De flesta som börjar blogga blir ganska snart fixerade vid hur många som besöker deras blogg. Det dröjer inte länge förrän de på olika sätt lägger stor energi på att öka antalet besökare. På kort tid är bloggen registrerad på 17 blogglistor och listad i 13 bloggnätverk.
När besöksantalet ökar, så ökar också den tid man lägger på bloggen och bloggandet. Merparten av ens vakna tid har bloggen första parkett i ens medvetande och humöret står och faller med antalet läsare. Målet är att hela tiden få mer besökare och de dagar besöksantalet sjunker kan man lika gärna ta livet av sig.
Tyvärr är detta ett ganska vanligt scenario. Speciellt i semestertider så blir mönstret tydligt. I princip alla bloggar sjunker på semestern av den enkla anledningen att läsarna i regel är bortresta med begränsad tillgång till Internet. Men för många bloggare som är riktigt inne i träsket, så är denna koppling inte lika tydlig.
Istället för att inse att hela samhället tar siesta, så ser bloggarna blott hur tillvaron smälter som smör i solsken, när grundvalen för hela deras existens rinner ut i sanden. Eftersom detta är mer än vad många klarar av att uthärda, så slutar det i regel med att en stor del av dem tar livet av sig.
Detta är ju naturligtvis rent förkastligt och därför finns det inget annat att göra än att helt enkelt stoppa folk från att besöka bloggar. När besöksantalet alltid är noll, så kommer ingen blogg någonsin att tappa några besökare och därigenom kommer många liv att sparas varje år när Sverige tar semester.
