Under barndomen utsätts människan för många faror som borde leda till att hon går under, men av någon okänd anledning så övelever hon i flesta fall och klarar sig tills hon dör.

Den största faran av dem alla är att trilla ned från höga höjder. Rent statistiskt borde alla barn förolyckas på detta sätt, men mirakulöst nog, så är andelen som avlider den vägen försvinnande liten.

Börjar klättra tidigt

De flesta barn börjar att klättra i träd och andra tillgängliga höjdobjekt, så snart de lärt sig gå upprätt. I början finns det i regel en vuxen närvarande som säkerställer att barnens risktagande lägger sig på en acceptabel nivå.

När barnen alltmer börjar utforska världen på egen hand, så kommer de ganska snart att bege sig mot allt högre höjder. Och det är här som det verkliga risktagandet tager sin början.

Krossar skallen och bryter nacken

Du klättrar upp på första bästa tak, går fram till kanten för att kolla utsikten. Men eftersom du inte har någon erfarenhet av hur tak fungerar, så lutar du dig lite för mycket ut över kanten och trillar ner. Rakt på den hårda asfalten med huvudet före, så att du krossar skallen och bryter nacken på samma gång.

Eller också klättrar du upp i första bästa träd, en tio, tolv meter över marken. Tappar greppet om grenen och tappar balansen, så att du faller handlöst från gren till gren och landar på huvudet så att du bryter nacken och krossar skallen mot en sten.

Men som sagt – av okänd anledning, så förverkligas dessa scenarior i mycket liten utsträckning. Huvudet krossas inte och nacken går aldrig av. Hur kan det komma sig?

Starka krafter blandar sig i

Boven i dramat stavas T Y N G D L A G E N. Precis som med andra lagar som inte börjar gälla förrän vid 15 års ålder, så är inte heller tyngdlagen tillämplig när man ännu inte passerat denna skiljelinje mellan barndom och vuxenvärld.

Barn kan alltså kringgå gravitationen och kommer därför inte att falla mot marken om de tappar balansen. Istället har de möjlighet att hålla sig svävande i luften i viss utsträckning, något de inte själva är medvetna om.

Förmågan att sväva ligger nämligen utanför viljans kontroll och aktiveras endast i sådana situationer där det behövs, t.ex när man tappar balansen vid trädklättring. Och då kommer svävandet bara att äga rum i sådan utsträckning att barnet klarar sig helskinnad.

Inget som märks

Därför blir det svårt att med blotta ögat observera ett svävande barn, eftersom det går så fort. De flesta är ju inte ens närvarande när barnet börjar falla och därför lär de ju inte hinna fram till själva svävarmomentet heller.

Det är först när barnet ligger på marken och gråter som den vuxne reagerar. Men då är det som sagt redan för sent. Och det är kanske lika bra det. Evolutionen vet med sig att ordna saker till deras bästa.

Vad skulle folk tro om det kom fram att barn kunde sväva? Det skulle bara bli ett spektakel av alltihop och så skulle de tvingas jobba på cirkus för ingen eller väldigt liten ersättning.

Så, lycklig är den som ingenting vet. Bäst att barnen får sväva ifred, så att de kommer ner helskinnade. Sen kan de gå in och få sig en bulle och ett glas mjölk. Alla blir glada och nöjda och människosläktet får leva vidare.

skldpadda_och_dla.jpg

Slumpad nyhet

Nya bluffakturor är återigen i farten. Denna gång har turen kommit till frisörerna.

TV-kanalen

Nyheter vi minns

Söndag 21:00-21:30 Del 84. Rapport 27 september 1996. Repris

Rena slumpen

Tisdag 17:55-18:20 Kvällens dragning i TV-lotteriet. Vem blir den lycklige att vinna 25 kronor i månaden i 25 000 år? 

Extreme survival

Lödag 20:00-20:50 En grupp karismatiska individer skickas ut i Sahara-öken en vecka, utan vare sig mat eller dryck. Nu gäller det att samarbeta för att överleva.