Många gånger lär vi oss oförmågor som vi egentligen inte har så stor nytta av här i livet. En del lär sig dem tidigt, andra lär sig dem så småningom. Några lär sig dem sent i livet, medan det är tvärtom för vissa. Gemensamt för dessa oförmågor är att de hämmar oss i vår utveckling och är svåra att göra sig av med.

Det var en gång en pojke som hade lärt sig att ta för sig. Fast egentligen var det så att han ännu ej lärt sig att inte ta för sig. Det gav honom mycket stora fördelar gentemot sina kamrater som alla redan lärt sig att inte ta för sig. De hade kommit till insikten att det lönade sig bättre i längden om man delade med sig, än om man bara roffade åt sig så fort man fick chansen.

Detta fick konsekvensen att pojken på kort tid gjorde mycket stora förtjänster på bekostnad av sina vänner som i tämligen hög utsträckning tvingades föra en torftig och i det närmaste asketisk tillvaro. Medan pojken åt tårtor, glass och godis i stora lass, så fick kamraterna stå vid sidan om och titta på.

Att ta för sig av det goda i livet

Om de betalade för sig vill säga. Det var nämligen inte gratis att bevittna pojkens frosseri. Tio kronor skulle han ha. För varje godsak han stoppade i sig. Kamraterna hade inget annat val än att betala. Hade de tur blev det några smulor över som de fick dela på. Altruistiska som de var av gammal vana, så fördelade de smulorna så rättvist som det bara gick. Alla skulle ha lika mycket, om det så innebar att de fick dela några av smulorna.

Tack vare att pojken var så dålig på låta bli att ta för sig av allt gott som livet hade att erbjuda, så lyckades han gå väldigt långt. Och framförallt högt. När det var dags att börja klättra i karriärstegen, så hade han stor nytta av sin ofärdighet. Han fick en rejäl skjuts redan från start. De flesta som började klättra, var tvungna att treva sig fram innan de upptäckte att de måste göra sig av med ovanan att inte ta för sig. Vid det laget var pojken högt uppe ovanför alla andra.

Lämna inte något kvar åt andra

Inte nog med att han var före alla andra, han drog dessutom ifrån. Det fanns förvisso kamrater som gjorde vissa ansatser att försöka komma ifatt, men pojkens naturliga ofärdighet var alltför överlägsen konkurrenternas inlärda oförmågor. Det spelade inte så stor roll hur mycket de försökte utveckla dessa, eftersom pojken alltid gjorde likadant och lite till. Han var som ett svart hål som slukade allt och alla och bara växte sig starkare av allt som närmade sig.

Nu började avståndet till alla andra bli så stort att pojken inte längre kunde skönja någon annan över huvud taget. Han hade visserligen inte för vana att titta bakåt, men hade han gjort det, så hade han sett hur litet och smått allt numera hade blivit. Det måste betyda att han själv hade blivit ofantligt stor. Han var långt bortom de yttersta skyarna och närmade sig yttre rymden. Nu hade han nått längre än någon människa någonsin hade gjort.

Långt bortom allt

Och vart än han vände blicken så stod där inte en endast själ att finna. Eller något annat heller för den delen. Äntligen hade han funnit sin plats.

Developed in conjunction with Ext-Joom.com

matpriser_upp.jpg

Slumpad nyhet

Trött på ditt huvud? Nu är tiden mogen för att byta till ett nytt. Och det är många som står beredda att pracka på dig just sitt huvud.

TV-kanalen

Äckel-TV

Torsdag 19:15-20:30 Jordgubbar är gott. Men är det lika gott när man haft dem i näsan? Olika ställen testas.

Dubbelmördarna

Tisdag 17:30-19:20 Elsa och Stina hämnas på Lisa som har tagit en Barbiedocka utan att fråga först.

Gräsmattornas historia

Måndag 18:00-18:45 I del fem får vi reda på att stråna får olika längd beroende på hur mycket man klipper ned dem.