Nu tar denna blogg en paus. Det har visat sig att det saknas fyra timmar av dygnet. Bloggverksamheten återupptas när dessa fyra timmar har återfunnits.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

A+ A A-

Allt fler sjöar utan botten

Det blir allt vanligare med sjöar som saknar botten i Sverige. Utvecklingen är en konsekvens av den vanliga gamla miljöförstöringen, där flera decenniers dumpning av miljögifter, bekämpningsmedel och kemikalier har tärt hårt på bottnarna i våra sjöar.

När bottnarna bryts ned så ökar djupet och till slut blir vattnet en avgrund som aldrig tar slut. Enligt Kalle Oj på Sjöfartsverket, så är det farligt att vistas i sådana vatten.

– Trillar man ned i en sådan sjö så sjunker man.

Oj hävdar att även fartyg befinner sig i riskzonen. Om skutan hamnar över ett område där botten är helt borta, så är risken stor att hela sjön ger vika på grund av båtens tyngd.

– Då spelar det ingen roll att man har flytväst, säger Kalle Oj.

Men där det finns liv, där finns det också hopp...

En som har studerat hur bottnarna försvunnit är Mona-Lisa da Vinci från Östersjön. Utifrån denna kunskap har hon utvecklat en metod för hur man skall förebygga fortsatta bottenförluster.

Metoden bygger på att vattnets temperatur alltid är +4°C. Genom att sänka temperaturen fyra grader så kommer vattnet på botten att frysa. Då blidas ett lager av is som kommer att fungera som en ogenomtränglig barriär för miljögifter, bekämpningsmedel och kemikalier.

När Kalle Oj på Sjöfartsverket får reda på denna metod, blir han eld och lågor.

– Är det sant? utbrister han och gråter.

Oj tycker det är fantastiskt att fartyg skall kunna åka på sjön, utan att riskera att hela sjön ger vika för båtens tyngd. Dock återstår några problem att lösa innan projektet är i hamn. Hur sänker man egentligen temperaturen i praktiken?

Ja, hur gör man det egentligen?

En som jobbat mycket med temperatursänkning av sjöbottnar är den före detta Astrid Lindgren-figuren Emil i Lönneberga. Han använder sig av kylklampar som täcker hela sjöbotten.

När vattnet väl fryser så kommer det att hålla sig på noll grader. Den egentliga temperaturen på +4°C är inte tilltäcklig för att tina upp isen.

Tyvärr har projektet stött på patrull. När Emil i Lönneberga gick till affären för att handla kylklampar så fanns det inga kvar. Han testade flera affärer och fick samma resultat. De var slut överallt.

Det visade sig att miljöorganisationen Greenpeace hade köpt upp alla kylklampar för att värna om miljön. De hade dessutom köpt upp alla företag som tillverkar dem, så nu har Greenpeace monopol på kylklampar.

När miljön står mot miljön

Som alla monopolföretag så vet Greenpeace med sig att ta bra betalt för sina produkter. 30 kronor per kylklamp skall de ha, vilket är alldeles för mycket för Emil.

– Vi fick ju bara fickpengar av Astrid.

Nu riskerar projektet att läggas på is. Trots att miljögifter, bekämpningsmedel och kemikalier äter upp bottnarna i våra sjöar, så försvarar Greenpeace sin hållning:

– Vi måste sätta ett högt pris på miljön.

När Kalle Oj på Sjöfartsverket får reda på denna hållning blir han bestört.

– Är det sant? utbrister han och gråter.

Och när allt verkar som mörkast...

När Greenpeace ser hur illa vid Oj tar sig av deras hållning, så ändrar de sig. Emil kommer nu få köpa så många klampar han behöver till självkostnadspris.

Kalle Oj fortsätter att gråta, men återigen av lycka. På radion spelas "Heal the world" med Michael Jackson.

Ett nyhetsinslag följer med Mona-Lisa da Vinci från Östersjön som meddelar att hennes teori om sänkning av bottentemperaturen innehåller ett räknefel – temperaturen förblir konstant, hur mycket man än försöker sänka den. Någon frysning av vattnet på sjöbotten kommer därför inte att vara möjlig.

Greenpeace hälsar att Emil har 10 dagar på sig att betala fakturan för kylklamparna. Därefter överlåts kravet till inkasso.

Respelion har sökt Kalle Oj på Sjöfartsverket för en kommentar, men har inte lyckats nå honom.

Lägg till kommentar

Kommentarer

  • Finns inga kommentarer